Jag minns så väl när du kom till oss. Du var reserverad och ville inte vara nära. Men du var med oss på ditt sätt, en bit ifrån. Med tiden kom du allt närmare. Och efter 1 år så var du som fastklistrad vid oss och ville alltid ha gos. Oavsett vad så stod god alltid på schemat. Jag tror faktiskt att du älskade gos mer än mat. Efter 2 år fick jag din första puss. Och efter det fick jag pussar varje dag tills dagen du försvann. Vilket privilegium det varit att få ha haft dig i vårt liv. Tack för allt Alva! Matte och husse älskar dig! ❤️